18 år

Idag skulle Hampus fyllt 18 år. Min bästavän skulle fyllt 18 år idag. Men det blev inte så, han orkade inte mer, det blev för mycket. Han skulle fått en av sitt dom bästa av dagar idag, vem har inte längtat till att fylla 18 år? Varför blev det inte så? Varför är han inte kvar? Varför fick jag inte chansen att ringa och bara skrika ut "grattis" kl 00.01..? Det finns flera hundra frågor jag vill ha svar på som jag verkligen aldrig kommer få svar på. Jag kommer aldrig mer få prata med honom.

Hampus, jag vet att du aldrig kommer se detta och jag vet att du inte ens kommer veta om detta. Jag skulle göra vad som helst för att gå tillbaka till den 23 april 2011, försöka hindra dig, åtminstone försöka. Men nu är det som det är och det är förjävligt vissa dagar då jag bara tänker på dig. Då jag har saker jag vill berätta för någon, men jag vet att ingen skulle bry sig och ingen skulle lyssna förutom du. Du ska vet att jag saknar dig, inte mindre och mindre, utan mer och mer. Kom tillbaka, snälla.

Du är min bästavän och jag pratar fortfarande med dig ibland när ingen hör. Jag får aldrig några svar, jag kommer aldrig få några svar.
Jag har klarat mig hela dagen från att fälla tårar, men nu, nu forsar dom. Det går inte att hålla emot nu längre. Den sorgen jag känner vill jag aldrig uppleva mer, jag vill att du ska komma tillbaka och säga att allt har varit en lögn. En lögn som varat i 1,5 år. Jag skulle inte bli arg, jag skulle bli överlycklig..

* 940917
† 110422

Jag älskar dig. Grattis på födelsedagen.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0